God morgon!
Men, vad det blåser utanför fönstren. Vänta...Ja, 17 m/s i vindbyarna. Ja, jag kan inte sova! Timmen är tidig. Jag får försöka att sova igen om några timmar. Det finns ju inget värre än att ligga i sängen och rulla runt bland lakanen, sömnlös. Det är bara att gå upp. Vad skrev jag om igår, då! Jo, när jag pippade i Paris! Ja, vilka sköna tider, mina vänner. Lite kärlek är ju aldrig fel! Jag ber om ursäkt till Säpo! Jag skrev ju till dom på fyllan igår!
Jag har satt på kaffebryggaren nere i köket. Vad är klockan undrar ni lite sömnigt! Ja, den är 03:51. Det ljusnar om fem timmar! Det är ju som om man bor på Björnön. Svart som i en hatt!
Björnön (norska: Bjørnøya äldre Beeren Eiland[1]) är en ö i Norra Ishavet söder om Spetsbergen i Svalbard. Ön har en area på 178 km². Högsta toppen på ön är Urd som är cirka 536 m. ö. h. Ön är obebodd, undantaget personalen på den meteorologiska stationen. Under åren 1916-1925 ägde kolbrytning rum på ön. Björnön upptäcktes redan år 1596 av nederländaren Willem Barents. På väg in till land mötte hans folk en simmande isbjörn, därav namnet Björnön, (nederländska: Beeren Eiland). Ön blev norsk 1920. Idag ingår ön i ögruppen Svalbard och lyder administrativt under sysselmannen på Svalbard.
Denna egentligen avlägset belägna ö har sedan 1900-talet blivit strategiskt intressant på grund av sitt läge, ur både militär, ekonomisk och resursmässig synvinkel. Farvattnen runt Björnön har varit, och är, ett av de områden där omlastning av överfiskad/tjuvfiskad torsk pågår. Källa: Wikipedia.
Det finns en spännande bok som heter Björnön på svenska. Skriven av Alistair Maclean.
Bear Island. Ja, filmen var väl sisådär. Ett hyggligt matiné äventyr.
Ja, kolla in denna utopiska bakgrund! Himla fin! För att kunna lägga upp bakgrundsbilder här på hemsidan, så måste de vara högupplösta. Annars, så blir de gryniga. Denna är ju på 3840 x 2160. Ja, du skulle nästan kunna tapetsera med denna upplösningen.
Ja, som med så mycket annat,
i teknikväg, är det japanerna som kan detta riktigt bra.
Om du söker en fin bakgrund hos en svensk bildbyrå...tja, det står att den är högupplöst, men så är det ju inte alltid. Sedan har ofta svenska bildbyråer en stor logga rakt över bilden. Ja, de vill ju givetvis tjäna en slant på sina bilder. Men, då kan de ju börja med att förbättra upplösningen hos sina fotografer. Lite Kalle Anka, ibland, faktiskt!
04:47
Ja, det har hänt på sommaren när det är ljust och fint vid denna tiden att jag har cyklat bort till min bror, som har ett lantställe en mil härifrån. Ja, borta vid Hultanäs. Han har köpte en stor gammal skola på nästan 400 kvadrat som han håller på att renovera, på! Jättefint!
Skolsalen som är på över 60 kvadrat, har han gjort om till ett jättevackert bibliotek. Men, det jag då skulle säga var att jag på dessa tidiga, underbara sommarmornar, packar ryggsäcken och sätter mig på hojen och cyklar rakt in i den underbara skogen. Ja, för att komma bort till min bror, då färdas man genom den trolska, småländska urskogen...tills man har passerat Stridslund uppe på krönet...då, mina vänner, så bär det nedför i en rasande fart, förbi ett stort kalhygge till höger och sedan en liten sjö, till vänster
.....sedan, mina kompisar, ...ja, då öppnar sig landskapet plötsligt upp!...Vi befinner oss nu i Astrid Lindgrens underbara värld, med kohagar och hästar i sina hagar. Rödmålade bondgårdar, upp mot de lövklädda dungarna.
Den sista biten mot min brors hus, så cyklar jag på en gammal grusväg. Ja, jag kunde ha befunnit mig på sent 1800-tal.
Ett rådjur springer plötsligt ut på grusvägen framför mig.
Men, oj! Nu blev det ju lite fel bild här...vänta!
Ja, sådär ja! Det var ju faktiskt denna bilden jag menade! Vad är det med er!
Men, i vilket fall blir vi lika förvånade båda två, då våra blickar möts för en kort sekund i den tidiga morgonen...sedan, så skuttar rådjuret nedför diket och in i skogen. Det sista jag ser av detta vackra djur, är den vita baken som försvinner in ibland träden.
Ja, då kommer jag tillslut bort till min bror. Jag stiger av cykeln och öppnar denna stora järngrind. Daggen ligger fortfarande kvar i gräset, när jag går bort mot baksidan av detta magnifika röda skolhus ifrån tidigt 1900-tal. Ja, klockan är bara fem på morgonen. Lite tidigt ännu att börja att klippa hans gräsmattor. Då, tar jag upp mina smörgåsar och termosen med varmt, härligt kaffe. Sätter mig i en av hans däckstolar på terrassen och bara njuter av denna tidiga morgon. Kanske älgen råmar därute i skogen. En humla flyger förbi. Långt borta hör jag hur Silvermyrs yngsta grabb startar igång traktorn...en kossa muar nerifrån hagen...Mu-mu-mummeli-mu! Ja, mina vänner...det är en underbar tid att vara människa på!
